torsdag 21 februari 2008
Kan inte låta bli att känna igen mig
i den lilla flickan Sanny som fastnade med tummen i kakformen . Jag tror att vissa barn drar till sig olyckor, oavsett hur mycket man barnsäkrar. Kände piken när min pappa idag tipsade mig om artikeln. Under min dagistid fanns det nog ingen som var på vårdcentralen oftare än jag. Jag skulle absolut upp på förstora gungor, hinna först till duschen på plaskis, leka kull på halt golv samt leksakstågtaken i lekplatsen etc. Det var i alla fall tur att det mesta hände på dagis, med tanke på hur jag såg ut ibland. Numera ramlar jag i alla fall inte riktigt lika ofta, även om vissa nog inte skulle hålla med då jag när jag är trött har en tendends att göra alla möjliga små missar. Det har bla resulterat i att jag åkt rutschelkana ner för trappor, fått totalt uppsvullen näsa efter felbedömning under pulkaåkning etc. Det måste vara en förbannelse, eller så är det bara medfödd klumpighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
åh pulkan <3 det var det roligaste!
Det första jag kommer att tänka på är Psalm 460.PerV
Skicka en kommentar