En skum vardag

Det kan man verkligen kalla det liv jag lever just nu. Eftersom vi är helt nya i staden är våra internatföreståndare väldigt nervösa och släpper för tillfället inte ut oss. Vi ska ikväll gå igenom säkerhetsinformation så imorgon får vi förhoppningsvis iaf gå till affären 200 m bort. Tills dess sitter vi innanför våra murar och undrar över staden utanför, för att vara lite dramatisk.

Har hittills bara haft en riktig lektion, vi treor har av någon anledning haft det mycket slappare än alla andra. Det var iaf psykologi och det känns bra. det var inplanerat studiebesök på bla östafrikas största mentalsjukhus som ligger i Nairobi. Vi ska även besöka en skola med psykisktsjuka barn. Jag tror att båda besöken kommer bli intressanta men svårsmälta. Vår lärare varnade oss för att människorna ser ut om hundar i bur.
Imorgon har jag FN-kunskap och swahili så det ska bli intressant.

Stockholm-Nairobi

Efter att ha spenderat de senaste två veckorna med att packa och säga hejdå är jag nu äntligen framme. Flygresan var lång och stressen precis innan med att ta bort saker ur packningen för att inte få övervikt var ansträngande men nu kan jag slappna av. Det gick till och med supersmidigt att få visum, av någon konstig anledning behövde jag inte ens betala.

Alla vi som är här verkar i alla fall vara överens om en sak, det känns overkligt. Att faktiskt vara här på stället vi pratat om, sett bilder på och nu ska spendera det närmaste året på, det känns helt sjukt.Det var inte fören vi gick iväg till ett köpcentrum i närheten och var tvungna att kliva över de stora stenhögarna som fyller groparna på vägen utanför skolan som jag verkligen förstod att jag är i Afrika
Inne på skolområdet är vi alla mest fokuserade på att få kontakt med de där hemma och det är inte så konstigt. Hemma är tryggt, där har vi människor vi bryr oss om och en vardag vi känner. Här har vi helt nya människor, ett helt nytt land och en helt ny kultur. Tex stod alla tjejer länge och funderade på vad vi skulle ha på oss när vi skulle gå. Vad är acceptabelt och vad är det inte? Tydligen ska vi få veta det på onsdag så fram till dess får vi väl se till att vara vältäckta, bättre för påklädd än tvärtom.

Imorgon tror jag att vi ska få en rundtur i stan men framförallt ska jag försöka få tag på en varm filt, för jävlar vad kallt det är!

Tack allesammans!

Jag vill tacka mitt underbara ssu distrikt för en helt underbar kväll. Jag som trodde att jag skulle på solnas styrelsemöte för att vara med när Sara Y blev tillförordnad ordförande och sen åka hem och packa. Trodde jag ja... Jag har under kvällen blivit bjuden på kina buffé, tagits runt halva stan i ögonbindel och med ballonger i håret. Jag har badat i fontänen i Solna centrum, åkt kundvagn, gått i sandhögar mm för att tillslut hamna hemma hos Diana där de hade en överraskningsfest.

Det var helt oväntat och ett perfekt avsked. Nu känner jag mig redo att åka men ser samtidigt fram emot att till sommaren komma hem till ssu igen.

Jag har under de här drygt ett och ett halvt året som jag har varit aktiv i ssu fått lära känna så många nya underbara människor från hela länet men framförallt solna - sumpan. Den här våren har vi två kommuner kommit varandra riktigt nära. Vi i sumpan vet att vill vi ha hjälp av solna så är det bara att ringa, de kommer ALLTID. Jag tror och hoppas att ni vet att vi alltid finn här för er också. Vi har träffats nästan dagligen då vi både haft många möten och aktiviteter tillsammans samt att några av oss varit enade sossar på Norra Real (i stort sett de enda sossarna på norra någonsin). Många utav er ser jag inte längre som bara ssuare utan som riktiga vänner.
Jag vill bara säga att jag kommer sakna er alla och jag önskar er lycka till under året. Så kommer jag tillbaka igen lagom till värmen och sommaraktiviterna;)

Tack så jätte mycket. Jag kommer sakna er lenet!

Flytt, radio och en stor jordglob

Ja då var man en av alla dessa bloggare då. Jag har alltid påstått att det inte är någonting för mig, men desto närmare flytten jag kommit desto mer har jag insett att det kanske inte är så dumt trots allt. Har kommer jag att skriva om min vardag i Kenyas huvudstad Nairobi där jag ska bo det märmaste året.
Men det återkommer jag till senare.




För er som missat det har SSU Solna-Sumpan ett radioprogram som heter Med kärlek från betongen
Idag sände jag och Ullis en sista gång innan vi åker. Jag till Kenya och hon till Kanada. Jag måste säga att vi hade riktigt roligt. Vi pratade om vårt packande, vad vi förväntar oss och hur det känns att lämna allt. Dessutom fick vi leka med en stor uppblåsbar jordglob. Jag kände mig lite som Charlie Chaplin i "Chaplin diktatorn".

Notera att vi pekar på vart vi ska!