Propaganda?

Imorgon ska kartongerna skeppas iväg vilket inneburit att hela eftermiddagen har ägnats åt packning och tejpning. Verkligen skum känsla det där att packa, vår tid här håller verkligen på att rinna ut… Men hur som helst så var det ju det där med tejpningen. Eftersom vi helst vill att kartongerna ska håll ihop hela vägen gällde det att använda en ordentlig tejp, och varför då inte en som utmärker min kartong tänkte jag. En tejp som gör att pappa genast vet vilken som är min när det är dags för hämtning.Men sen var det ju det att hela internatet behövde en ordentlig tejp vilket gjorde att både den ena och den andra bad om att få låna min. Efter ett tag kom jag också på att det var perfekt om de Arlanda lådor som ska till Stockholm har den här tejpen medan de som ska till Uppsala har vanlig. De sa inte heller emot med tanke på att det för deras del betyder att deras föräldrar får köra till Sundbyberg istället för Uppsala, en aning närmare. Själv stod jag mest och skrattade nöjt för mig själv när jag tittade på alla lådor. Varför? Jo för att om några veckor kommer det komma ett stort lass kartonger från Nairobi till både Arlanda och landvetter täckta med… unga socialdemokrater tejp. Får hoppas att inte föräldrarna börjar gråta bara.

Det är så här man sprider sitt budskap! och ja, jag är lättroad

Årets händelse

Nu börjar det, årets händelse! Eurovision song contest 2008! Här sitter vi nu ihoptryckta, elever, boarding föreståndare och gäster. Vi har laddat upp med popcorn, täcken och datorer. Måste ju ha lite kontakt med Sverige under en så här viktig kväll! Hitills har jag bara hunnit bli deprimerad av förra årets vinnare som jag fortfarande inte tycker är bra!!

Kan inte låta bli att tänka lite på ssu när jag ser det här, jag har trots allt sett de senaste tävlingarna i ssusammanhang. Förra året var det afrikakonferensen, året innan det bommersvik och nu Kenya, ska bli spännande att se var jag är nästa år...

I lågornas sken

Under vårens melodifestival var Nordman tillbaka, denna gång med en låt om häxprocessen. Många fnös åt låten och tyckte det var överdrivet och töntigt, ett onödigt försök att synas. Häxprocessen var ju för evigheter sen, eller? Idag hittade jag en tidningsartikel utaför expeditionen som fick mig att tro att jag såg i syne. Artikeln handlade om just häxprocesser, men artikeln var inte i dåtid, den var i nutid och den var Kenya. Det krävdes ett förtydligande av min lärare för att jag skulle tro på vad jag läste. Elva personer ihjälbrända pga trollkonst. Jag har svårt att ta in att det här skett i samma land som jag befinner mig i. Kenya, mitt hem för tillfället. Det är i och för sig inte första gången jag känner så här i år. Kan tycka att jag borde vant mig vid det här laget.

Hur ska jag klara mig utan toi?

Idag har varit en intensiv dag. Intensiva dagar i Sverige tar slut när man går hem, här fortsätter de genom hela dagen, ibland även till nästa. För att komma undan lite gick jag, Jessica och Mikka till Toimarket och shoppade. Blev riktigt nöjd med dagens kap. Det blev bla ett par klänningar, fem tantkjolar och för att inte glömma ett par converse för 60 kr. Hur ska jag någonsin klara av att shoppa i Sverige igen? Allt det jag köpte idag gick på mindre än vad en H&M klänning kostar i Sverige. Sen slår ju det här ut landets inhemska marknad. Skänk aldrig kläder i insamlingslådor!!!

Jag fick i alla fall ett ordentligt uppvaknande imorse med EU debatt, jag och en till tjej var för medan resten var osäkra och kritiska. Känns som att jag pratade i stort sett hela lektionen. Jag fick bla frågor med inledningar som "men Alexandra, du som socialdemokrat...". Har fått höra en hel del sånt på sista tiden, eller som vid en annan samhällslektion "Alexandra, ssu är ju mot NATO, varför?" som min kära lärare sa. Nämnde jag att alla samhällslektoner börjar 8.30, vilket på sista tiden inneburit ca 15 min efter att jag vaknat. Skulle i alla fall vara kul om mina högstadielärare såg mig nu, de som varje utvecklingssamtal i fyra år sa "du måste börja räcka upp handen och prata". Som sagt, de skulle se mig nu.

Lake Magadi

Igår var vi på internatutflykt, årets sista som Peter så gulligt påpekade. Det var härligt att komma bort lite och göra en ordentlig utflykt. Blir lite stressad ibland över vad jag egentligen gör med min sista tid här. Det finns så mycket jag fortfarande inte har gjort, inte har sett. För att lugna mig själv finns det fortfarande mycket jag inte sett och gjort i Stockholm också, trot eller ej. Nya stockholmstips har jag verkligen fått det här året, fik och klubbar jag bara måste besöka och andra små guldgruvor som jag tydligen missat totalt. Här finns folk från alla delar av vår underbara stad som alla har olika guldgruvor, som jag nu ska testa på.

Hur som helst blev gårdagen full av bussresor, helt otroliga utsikter och bad i något som såg ut som en stor vattenpöl men innehöll en helt sanslöst varm källa där vi satt och kokade. Det var det närmaste jag kommit ett badkar sen augusti.

I Kenya finns det en befolkningsgrupp som heter Maasaier och som av olika anledningar skapar en del uppmärksamhet och blivit något av en turistattraktion. Det är inte helt ovanligt att alla turister stirrar och pekar så fort de ser en. Därför var det en skum känsla när vi igår vid sjön satt och åt lunch samtidigt som vi blev totalt utstirrade av några maasai ungdomar, det var verkligen ombytta roller.


Den här bilden tog Jessica igår. Kan det bli mycket vackrare?

Vegetarisk kost = järnbrist

Mitt största argument mot att inte äta kött har alltid varit att människokroppen är gjord för att äta kött. Trots det har jag nu när jag själv slutat äta kött, helt glömt bort den biten. Jag har varit helt slut i flera veckor vilket jag skyllt på stress och en förkylning som gror. Så idag kom jag helt plötsligt på det, jag äter inte kött. Jag glömde bort mitt egna argument och har fått ta konsekvenserna. Nu har jag i alla fall köpt tabletter med vitamin- och järntillskott som ska ersätta det jag förlorar. Jag har i alla fall fått det bevisat, kroppen är gjord för att äta kött, sen har jag aldrig varit bra på att göra det som är bäst så jag ska nog fortsätta att inte äta kött ett tag till. Men jag tycker om att ha rätt.

Nairobilivet

För några dagar sedan fick jag en underbar nyhet, sex and the city filmen har premiär här redan 30 maj och jag kan garantera att vi kommer vara på plats, i högklackat och allt!

Annars fortsätter mitt en aning surealistiska liv som vanligt. I helgen provade jag och Nadja på hästkapplöpning, inte riktigt min vanligaste helgsyssla men kul att prova på. Tror inte det är någonting jag ska se på ofta men vi hade kul i klänning och klackar, lite synd att vi inte hade några hattar dock. Höjdpunkten var helt klart när fem fallskärmshoppare landade på banan med den kenyanska flaggan.

På skolan är den hetast disskussionen just nu hurvida Gunnar ska få stanna eller inte. Någon ur personalen (gissningsvis PeO) har ställt fram en stor bur som har lett till stor upprördhet hos vissa. Själv ser jag det som en eventuell fosterhemsplacering. Skolan kanske inte är den bästa miljön för Gunnar att leva i och därför ska de försöka hitta en bättre. Bara det inte är något djurhem där han får leva i bur, för då kommer även jag börja protestera.

En bild säger mer än tusen ord

Gunnar, Gunnar, tänk vad du ställer till det

För några månader flyttade den här krabaten in på skolan. Av någon anledning har han valt att oftast sitta uppe hos oss treor vilket gjort att folk knappt vågat gå upp och ner för våra trappor med rädsla att han ska attakera. En aning problematiskt när det är skola, som igår när en viss person inte vågade gå ner så att jag fick hämta upp tyskaläraren så att tde hade lektionen hos oss istället. Ingen ska påstå att vår skola inte är flexibel! Själv är jag inte rädd för honom men jag kan tillägga att han är större i verkligheten än vad han ser ut på bilden och visst kan jag ibland känna lite obehag speciellt när jag råkar ha en banan i handen, något som inte är helt ovanligt här.

Dubbel effekt

Om det är något jag uppskattar så är det kenyaners vänlighet. När jag nu på kvällen åkte till Junction för att variera mitt vanliga kaffe med en vaniljlatte började killen bakom disken som valigt småprata lite. Efter att jag berättat att jag suttit och pluggat hela dagen och att det även var min plan för natten kom han fram till att min kaffe behövdes göras starkare. Han gjorde alltså en till kaffeshot som han hällde i och helt plötsligt var mitt kaffe dubbalt så starkt. Det var verkligen precis vad jag behövde!!

"Helst av allt skulle jag vilja flytta till ett land som inte tar emot invandrare" Sagt av anonym som svarat på Nadjas enkät om fördommar. Smart kille, det skulle jag vilja se honom lyckas med

Nu är det intensivt

Det är helt otroligt, jag kommer in på bloggen. Det var ett tag sen.

Vi hade det hur bra som helst i Tanzania. Bussresan var lång men gick förvånansvärt bra, vi fick till och med frukost på vägen dit. När vi åkte hem var vi omkring sex personer i hela bussen så vi hade gott om plats att breda ut oss.
Även om det på det stora hela gick bra blev det självklart ett par missöden (this is Africa) som att vi blev avsläppta vid fel station trots att vi upprepade gånger talat om vart vi skulle av och att i stort sett hela bussen var trötta på vårt tjat. Vi kunde inte göra annat än skratta där vi satt längs vägkanten i mökret vid elva på kvällen med några män runt oss, vi som i vanliga fall inte får gå ut efter mörkrets inbrott. Men som sagt allt slutade bra. Vi hann både sola på Zanzibar, shoppa i Dar es Salam och lära känna tjejerna på skolan.

Dagen efter vi kom hem började de, i vanliga fall, tre intensivaste dagarna på året. Först fyllde jag år, sen var det valborg som här firades med en brasa på skolgården och sen fotboll på Gipsys. Dagen efter det vár det första maj som jag för första gången på kanske tio år använde till att sova ut, skum känsla.

Nu är det projektarbete som gäller, imorgon ska det in och jag har en otroligt obehaglig känsla av att något kommer gå fel. Kanske för att tekniken den här våren har gått så fel det bara är möjligt, att mitt USB-minne sen sedan en vecka är borta och att jag självklart tappade den externa hårdisken i golvet precis innan jag skulle lämna den till killen som ska sätta ihop hela årsboken. Nu väntar jag bara på att få höra att allt arbete gått förlorat och att det bara är att ge upp. Nej jag känner mig inte särskillt optimistisk just nu.
Aja imorgon är det i stort sett över, även om det kommer vara lite arbete med boken kvar. Sen är det bara att ställa om hjärnan för på fredag är det nationellt prov i matte c. Efter det ska jag fira genom att inte skänka skolan en enda tanke, på några dagar i alla fall!