Lake Magadi

Igår var vi på internatutflykt, årets sista som Peter så gulligt påpekade. Det var härligt att komma bort lite och göra en ordentlig utflykt. Blir lite stressad ibland över vad jag egentligen gör med min sista tid här. Det finns så mycket jag fortfarande inte har gjort, inte har sett. För att lugna mig själv finns det fortfarande mycket jag inte sett och gjort i Stockholm också, trot eller ej. Nya stockholmstips har jag verkligen fått det här året, fik och klubbar jag bara måste besöka och andra små guldgruvor som jag tydligen missat totalt. Här finns folk från alla delar av vår underbara stad som alla har olika guldgruvor, som jag nu ska testa på.

Hur som helst blev gårdagen full av bussresor, helt otroliga utsikter och bad i något som såg ut som en stor vattenpöl men innehöll en helt sanslöst varm källa där vi satt och kokade. Det var det närmaste jag kommit ett badkar sen augusti.

I Kenya finns det en befolkningsgrupp som heter Maasaier och som av olika anledningar skapar en del uppmärksamhet och blivit något av en turistattraktion. Det är inte helt ovanligt att alla turister stirrar och pekar så fort de ser en. Därför var det en skum känsla när vi igår vid sjön satt och åt lunch samtidigt som vi blev totalt utstirrade av några maasai ungdomar, det var verkligen ombytta roller.


Den här bilden tog Jessica igår. Kan det bli mycket vackrare?