Kwaheri Nairobi

Nu lämnar jag snart detta fantastiska land och fantastiska år. Det har hunnit hända så mycket det här året och det känns lite sorgligt. Det kommer bli otroligt kul att träffa alla där hemma igen men samtidigt kan jag just nu inte bli av med känslan att det här kommer aldrig igen. Kenya finns kvar men inte det här, inte den extremt speciella situation vi levt i. Jag kommer aldrig att bo med alla de här människorna igen, ta mig fram genom skolbuss och citi hoppor, leva under så här stränga regler och allt vad det inneburit. Vi har haft så kul det här året och jag kommer verkligen att sakna det här landet och att bo ihop med mina tjejer. Känslan av att alltid kunna gå in på någons rum, alltid ha någon att prata med, att det verkligen alltid finns någon som vill göra något (om det så bara är att se på film).

Samtidigt kommer jag hem till så mycket. Min familj, mina vänner och mitt liv. Jag saknar att ha fullt upp, att knappt veta vad jag heter utan min kalender, att komma hem sent och att känna stressen. Jag ser helt enkelt fram emot att komma tillbaka till mitt kära gamla liv. Sen har jag med mig i bagaget: alldeles för tunga resväskor, tre fantastiska flickor och en helt underbar erfarenhet.

Nu ska jag se på ett program om dinosauriernas diet, vadå skjuta upp packningen?

? dagar kvar

Imorgon är det dags för studenten, och förkylningen är fortfarande kvar. Men det ska nog bli bra. Först är det champagnefrukost i Nationalparken, sen är det fika i biblioteket följt av utspring och därefter är det firande vid poolen. På kvällen är det middag på Stanley hotel följt av horseman eller blue times, har inte riktigt bestämt oss än. Med det ska nog bli bra alltihop.

Lite mer oroväckande känns det dock att jag just nu inte vet när jag åker hem. Lämnade biljetten till Matthew för konfirmering och när jag kom hem hittade jag den på dörren med en otydlig lapp om att det inte är KQ 104 utan KQ 102 som går 23.50 och inte 10. 45. Frågan är bara vilken dag... Jessicas pappa var nämligen snäll nog att gå in på Internet för att kolla men det visade sig att det går en KQ102 varje dag. Det här kan bli spännande, jag menar jag har en biljett men informationen på den gäller tydligen inte längre...

6 dagar kvar

Förkylningen vann, jag stannade hemma idag. Fick därför skjuta upp matteprovet tills imorgon, sista provet någonsin! Borde verkligen plugga men med så få dagar kvar tycks jag fastna överallt. Även om jag älskar den här biten med att bo på internat så är det ganska negativt när man behöver plugga. Salomon gjorde ginger te åt mig så att jag förhoppningsvis ska bli lite bättre och sen satt jag nere i matsalen alldeles för länge för att sedan komma upp till korridoren för att sitta på olika rum alldeles för länge. Nu ska jag snart gå och räkna matte, måste bara få iväg min sommarlovskortbeställning först. Jag överlever inte en dag utan slkort i Stockholm!

perfekt tajming

Kul. Min sista vecka i Nairobi och jag börjar bli sjuk, inte lite sjuk heller. Trots två treo känns mitt huvud som en uppblåst ballong. Det här har varit på väg i flera veckor men jag har gjort allt för att hålla mig igång. Tyvärr verkar inte min kropp vara lika lättlurad som jag hade hoppats, även om jag fortsätter göra allt för att komma undan. Köpte till och med hem en färskpressad apelsinjuice för att få i mig lite c-vitamin. Problemet är bara att om jag stannar hemma en dag får jag inte lämna området på kvällen, inte så kul när man har mindre än en vecka kvar. Nej som sagt det blir till att fortsätta luras. För köra på juice, vitlök och te diet den här veckan. Sen kommer jag väl inte ur sängen när jag kommer hem istället. Aja så länge jag inte ligger sjuk på studenten!

Kan allt köpas för pengar?

Igår när vi fyra hade vår sista halv ett kväll med bara oss var jag med om en skum sak. Det var en man (med betoning på man) som kom fram till mig och talade om att han slagit vad med sina vänner om att få kyssa mig, då skulle han få 10 000 shilling, ungefär 1000 kr. När jag nekade försökte han övertala mig genom att erbjuda mig hälften. Men hur kan ett gäng män som antagligen var äldre än min pappa tycka att det är okej att ens ge sig på en 19åring? Jag orkade inte riktigt bry mig utan ljög bara ihop någon historia om en supersvartsjuk pojkvän, så att mannen skulle gå någongång. Han stod nämligen kvar en stund och försökte med att jag ju inte kunde vilja att han skulle förlora så mycket pengar. Synd för honom att han gick med på ett så dumt vad säger jag bara. På något sätt är det här så typiskt Nairobi. Här tror männen att de kan göra precis vad de vill och att ALLT kan köpas. Tyvärr valde mannen fel tjej, jag kan inte köpas!

Var tog Burma vägen?

Hela hösten rapporterade tidningarna om situationen i Burma. Svenskarna spenderade tom en dag i rött för munkarnas skull. Men vad hände sedan? Jo då kom Tibet och helt plötsligt diskuterade hela världen om OS i Kina bör bojkottas. Något som egentligen fanns på tal redan under höstens situation i Burma. Men nu då när OS frågan är en av de mest debatterade frågorna och tom tillägnats en egen flik på både DN och Svd:s hemsidor, då nämner man inte ens Burma. Jag har själv inte tagit ställning till om jag tycker OS bör bojkottas eller ej, däremot tycker jag inte att man får glömma Burma när man trycker på Kina. Både Kina och Ryssland har använt sina veton i FN:s säkerhetsråd för att få bort omvärlden från Burma, men Kina är det land med klart mest inflytande. Kina är viktigt för Burma, viktigare än något annat land. De enda som egentligen har en chans att påverka Burma är just Kina, som i stort sett hjälpt militärregimen. Kina har under lång tid varit delaktiga i kontrollen av Burmas befolkning. Nu när landet råkat ut för en kraftig jordbävning och föga förvånande knappt släppt in några hjälparbetare är Kina viktigare än någonsin. Redan i höstas när jag skrev mitt slutarbete i FN-kunskap om just Burmafrågan kunde jag konstatera att vad både Kina och Burma väntade på var att stormen skulle blåsa över och mediarapporteringen sluta. Det var också precis vad som hände. Ska vi bojkotta OS i Kina ska vi göra det ordentligt, inte lite halvt. De mänskliga rättigheterna är ju inte direkt på topp i Burma heller.

Vem sa att Nirobi var efter Stockholm?

Internet tillbaka efter några dagars frånvaro. Komiskt hur precis alla som har lösenordet till serven lyckades vara borta samtidigt. De flesta var ute i bushen på någon galen biltävling där man ska navigera sig fram till målet på kortast möjliga sträcka, sen att det innebär nedfirning för stup och liknande är sådant som hör till. Kanske lite ovanlig sport för en rektor dock.

Just nu försöker vi mest nu njuta av vår sista tid i Kenya samt bli klara med skolan. Det börjar se ut precis som i början igen, alltid proppat runt poolen för att alla är så stressade över att hinna bli bruna. Har varit "vinter" här de senaste två månaderna. Får försöka ta och lägga mig där själv någon dag vilket då blir för första gången någonsin. Vad kan jag säga det är inte riktigt min grej att ligga och sola utanför matsalen.. Räkna alltså inte med att jag kommer vara särskilt brun när ni ser mig!


Det här är vad vi gjorde i söndags... Tänker dock inte avslöja något, alla ska få sin chans att se själva. Dvs när den kommer till Sverige om sisådär tre veckor. (Skadeglädje är den enda sanna glädjen)