New Life Home

Idag på eftermiddagen åkte jag och resten av u-landskunskaps klassen till ett barnhem i stan. Det var ett väldigt fint barnhem som fått mycket stöd, både ekonomiskt och i form av volontärarbetare. Meningen är att tre elever från klassen ska praktisera där varje fredagseftermiddag samt gärna även på helger.
Barnhemmet är lite unikt i Nairobi då de tar emot HIV positiva barn, ca 70% av barnen har varit HIV positiva. Enligt kvinnan på barnhemmet har de flesta barnen efter ett par år blivit HIV negativa genom ordentlig mat och att de inte kunnat amma av sin HIV smittade mamma. Förhoppningen är att barnen sedan ska adopteras vilket ofta också varit fallet men om de av olika anledningar inte adopterats flyttas dem vid tre års ålder till ett annat hem kallat ”The Ark” som bl.a. ser till att de får skolundervisning.

Det har varit lite diskussioner om det verkligen har någon betydelse att man praktiserar på det här barnhemmet. Gör det verkligen någon skillnad? De har det ju så bra där! Mitt svar är att ja det gör det absolut. Hemmet såg ut ungefär som ett dagis i antal barn och personal. Men då får man också tänka på att de här barnen inte har några föräldrar att gå hem till i slutet av dagen. Att det kontinuerligt kommer människor som leker och ger barnen uppmärksamhet är alltså superviktigt. Det kanske inte är viktigt för landet i sig. Men alla volontärarbetare påverkar de här barnens barndom.
Barnen är framtiden. I det här landet lever många barn på gatan och ännu fler sniffar lim i tidig ålder. Jag har ingen aning om hur de här barnens framtid kommer att se ut men de ska i alla fall få leka och bara vara barn så länge det går. Självklart finns det barnhem som behöver vårt stöd mer men nu är det här vi har möjlighet att hjälpa till och det ska man inte göra ner. Jag åkte under förra året ut till ett boende för ensamkomna asylsökande ungdomar. De flesta var killar från Irak i 17års åldern. Jag såg hur mycket de uppskattade att ungdomar från RKUF kom och umgicks med dem i veckan och hur mycket de gillade att leka. Då var de ändå 17, hur mycket betyder det inte då för 2åringar?