19 december

Idag är det 15 år sedan mitt liv delvis förändrades. Jag brukar inte ens komma ihåg den här dagen. Men det är alltså 15 år sedan som jag och min pappa skulle laga kalvsylta tillsammans. 15 år sedan sen jag på ett par sekunder hann få för mig att jag haft sönder maskinen och komma på den briljanta idén att laga den. 15 år sedan jag stoppade ner min hand i köttkvarnen för att sedan inte få upp den igen. 15 år sedan jag för första gången träffade Ove Engkvist, en helt fantastisk läkare som gjort underverk med min hand.

Hade det inte varit för den där dagen hade jag haft 10 fingrar precis som alla andra. Jag hade alltså inte varit ”unik” och inte träffat alla andra ”unika” människor i dysmeliföreningen. Ett liv utan dysmeliföreningen kan jag nästan inte ens tänka mig idag. Vad skulle jag då göra på somrarna? Jag kan egentligen inte veta exakt hur mitt liv hade sett ut om det inte var för den där dagen, men jag tror att det hade sett rätt annorlunda ut. Om inte annat hade min umgängeskrets sett annorlunda ut, jag hade som sagt inte känt ” dysmelisterna”. Jag hade nog inte heller sett det lika naturligt att alla människor ser helt olika ut och att det egentligen inte finns någon norm. Alla är vi unika.


Jag vill ta det här tillfället till att tacka alla underbara människor som funnits där genom åren.

Framförallt vill jag tacka min släkt som ställde upp i en svår situation och gav mig en helt fantastisk jul. Om det inte hade varit för er hade saker blivit mycket svårare. Ni ställde upp för mig och mina föräldrar på ett helt fantastiskt sätt!
Ni kanske inte tror att jag kommer ihåg eftersom jag var så liten. Självklart kommer jag inte ihåg allt och en del har jag fått återberättat, men jag har många fina minnen. Jag tror att det är tack vare er som jag idag älskar julen så mycket.

Ännu mer vill jag tacka mina föräldrar som har funnits där vid min sida. Det har varit operationer, läkarbesök, nedsövningar, besök hos arbetsterapeuter, samtal med lärare, otaliga läger mm. Ni har alltid funnits där och stöttat mig! Jag vet att det inte alltid varit lätt.

Jag vill bara tala om att jag är medveten om allt ni har gjort och att jag är er evigt tacksam!