Politik och K-pistar

Äntligen internetanslutning. Jag förstod redan innan jag åkte hit att det skulle vara en del problem med Internet, men det finns gränser. Jobbigast är det när vi har inlämningar och varken Internet eller skrivaren fungerar. Att försöka lämna in uppgifterna då är vad jag kalla problemlösning. Hittills har det fungerat tillslut, uppsatserna har kommit in lite sent men de har i alla fall kommit fram.

Det blir starkare känslor i staden för varje dag som går. Det är ca 2 och en halv månad kvar till valet, exakt datum är i och för sig inte satt men någon gång mellan 17-27 december ska det vara. Förra gången var det första någorlunda demokratiska valet. Den förra presidenten satt i 24 år och har fortfarande en hel del att säga till om. Den nuvarande är nu utmanad av den starka kandidaten Odinga. Just nu har jag ingen aning om hur det kommer gå i valet. Jag vet inte ens vem jag själv tror skulle göra bäst jobb. Det är svårt att säga i ett land där i stort sett varenda politiker är korrupt.

Just nu är det i alla fall politiska kampanjmöten varje helg med flera tusen deltagare. Efter mötena springer folk runt gatorna och skriker olika ramsor. Det påminner lite om första maj förutom att de joggar och inte går.

För två veckor sen när jag och några kompisar skulle in till stan höll folk på att hoppa på bilarna, slänga saker på vägen och det blev ett stort militärpådrag. Hade det varit i Sverige hade jag blivit livrädd där jag satt ca 50 m bort i en minibuss. Här börjar k-pistar i händerna på killar som definitivt inte är gamla nog bli en del av vardagen. Jag reagerar knappt på de stora dem längre. De är precis överallt just nu. I bankomatkön, på väg till affären, överallt.