Stockholm-Nairobi

Efter att ha spenderat de senaste två veckorna med att packa och säga hejdå är jag nu äntligen framme. Flygresan var lång och stressen precis innan med att ta bort saker ur packningen för att inte få övervikt var ansträngande men nu kan jag slappna av. Det gick till och med supersmidigt att få visum, av någon konstig anledning behövde jag inte ens betala.

Alla vi som är här verkar i alla fall vara överens om en sak, det känns overkligt. Att faktiskt vara här på stället vi pratat om, sett bilder på och nu ska spendera det närmaste året på, det känns helt sjukt.Det var inte fören vi gick iväg till ett köpcentrum i närheten och var tvungna att kliva över de stora stenhögarna som fyller groparna på vägen utanför skolan som jag verkligen förstod att jag är i Afrika
Inne på skolområdet är vi alla mest fokuserade på att få kontakt med de där hemma och det är inte så konstigt. Hemma är tryggt, där har vi människor vi bryr oss om och en vardag vi känner. Här har vi helt nya människor, ett helt nytt land och en helt ny kultur. Tex stod alla tjejer länge och funderade på vad vi skulle ha på oss när vi skulle gå. Vad är acceptabelt och vad är det inte? Tydligen ska vi få veta det på onsdag så fram till dess får vi väl se till att vara vältäckta, bättre för påklädd än tvärtom.

Imorgon tror jag att vi ska få en rundtur i stan men framförallt ska jag försöka få tag på en varm filt, för jävlar vad kallt det är!